Den här sidan har korrekturlästs
xxi
- som man genom läsningen af Gottlands Lagen (och samma språk är i Gottl. Hist.) vinner, är emellertid den, att i detta lagverk, mer än i ofriga landskapslagar, landskapets dialekt fått göra sig gällande; hvilket ock på den aflägsna ön, med dess egna borgerliga ställning i forntiden, faller sig naturligt. Jfr. vidare Gottl. L., vid redogörelsen för här begagnade tryckta verk.
- Cod. Bur. = en efter sin forne egare, den bekante fornforskaren Johannes Thomæ Agrivillensis Bureus (annars Johan Bure), uppkallad, nu bland Kongl. Bibliothekets i Stockholm handskrift-samlingar befintlig permebok, sign. A. 34, af 60 i 2 spalter på sidan skrifna qvartblad; likväl icke i följd, utan med några luckor inuti och med afbrott vid slutet. Denna för språk-historien särdeles dyrbara handskrift, sannolikt från medlet af 14:de århundradet, innehåller helgonberättelser, och var, redan vid denna afhandlings läggande under pressen, till en betydlig del aftryckt i det af Stephens utgifna Legendarium, hvars under sistförflutna år utkomna fortsättning upptager återstoden, på de sista 6 bladen när. Till lättnad för den, som kan vilja se mina citater i sammanhang med det hela, har jag upptagit den i Legendarium förevarande sido-följd, hvilken kunnat utsträckas äfven till de ark, som ännu icke i bokhandeln utkommit, men dem Hr Stephens haft godheten att för ifrågavarande ändamål meddela. Dock har siffran efter den tryckta pagineringen kommit att hos mig på några ställen uteblifva, och handskriftens nummer af blad och sida qvarstå, t. ex. s. 149, der 50: 2 betecknar 2:a spalten på 50:de bladet o. s. v. — Hvad språk och rättskrifning i denna handskrift beträffar, är att iakttaga: 1:o i allmänhet e för i uti ändelser; äfven i adjektif-bildningen -leker, likasom i partikeln tel (till). 2:o mycket ofta a för æ eller e uti ändelser, såsom i pres. indik. sing. (t. ex. givar, livar, lefver), i subst. (t. ex. levar, bröd, daghar, dag, calkar, kalk), i adj. (t. ex. rikar, döþelekar), i part. preter. (t. ex. glömdar, vafþar, insvept), i adv. (t. ex. sundar, sönder, atar, åter); man kan ock få se þa för þe, vanda för vænda o. s. v. 3:o stundom assimilation af ng till gg (t. ex. siugga, magge, þugga, tunga, besvär, pæniggom, iamnuggar, jemlikar); eller af þs
