Vid den här lemnade öfversigt hafva vi ej intagit exempel af subst. med slut-artikel, hvilken, ehuru tjenande att gifva subst. hvad man kallar bestämd form, dock sjelf har obestämd (stark) böjning, något som blir rätt ofverskådligt, om pron. hin (s. 499) blir hållet vid sidan af de suffigerade subst. (s. 251). Se vidare s. 252—9, 333—341.
Svag böjning.
Denna böjning tilfaller 1:o ett stort antal subst., blott un- dantagsvis vid sidan af den starka (jfr. s. 242-3). 2:o fler- talet af positiva och superlativa adj. samt af part, preter, re- gelmässigt jemte den starka. 3:o alla ordnings-tal (så när som de två första), med uteslutande af den starka. 4:o kompara- tiva adj., äfvensom part. pres., jemval med uteslutande af den starka, såsom regel betraktadt. För att vinna en klar ofver- blick af det verkligt regelbundna behöfver man, i hvad som rører fornspråket, allenast jemföra mönsterorden af subst. (s. 49) med dem af adj. i positiven (s. 368). Haraf erfares, att ag. är i båda ordklasserna fullkomligt den samma, men pl. mera skilj- aktig. Nom. sg. af mask. - eller e (angående det anomala hærra se s. 233-5), af fem. och neutr. -a; oblik kasus af mask. och neutr. -a, af fem. -u (o).[1] Adj. och part. preter. hafva i pl. enformigt -u (0), för alla kön och kasus. Subst. åter i nom. pl. af mask. -ar, fem. -ur, neutr. -un (jfr. s. 227-233); i dat. pl. af alla kön -um (om); i gen. af alla kön -a, framför hvilket ett n föregår i fem, och neutr., men sällan i mask. (jfr. s. 239-242); i ack. af mask. -a, af ſem och neutr. lika med nomin. Den svaga subst. pluralens skilj- aktigheter från den starka bestå således egentligen deruti, att nom. och ack. af fem. är -ur, neutr. -un; gen. af dessa kön -na.
Part. presens har svag böjning både såsom subst. och adj. eller egentligt particip; i förra hänseendet något stadigare an i det senare (jfr. I. 409—443, II. 19, 206—8, 424). Uti den till maskulinet inskränkta substantiva egenskapen håller part. pres. jemnare steg med det vanliga subst.; men i den adjektiva, till alla kön utsträckt, skiljer det sig från adjektivets positif, och närmar sig komparativen. Men hvarken komparat.
- ↑ Rörande ett ifrågastäldt -ur i gen. f. af subst. se s. 613.
