Hoppa till innehållet

Sida:Sverige och Norge, 1814.djvu/10

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
8

jämvikten skall blifva återställd uti Europa till allmänt lugn och allas lycka. Ropet efter fred har blifvit allmänt, och det tyckes nu endast bero på Napoleon själf, huruvida han skall få förblifva uti ostörd besittning af sitt eget rike eller också gå sin fullständiga undergång till mötes, hvilket törhända kan blifva slutresultatet af denna stora kamp, för att därigenom alla folk må kunna blifva tillförsäkrade välsignelsen utaf en varaktig fred.




Den efter intagandet af Fredriksort i förra månaden med Danmark ingångna vapenhvilan ingaf förhoppningar om slutlig fred, för hvilken grundvalen skulle vara, att Danmark till Sverige afstode Norge samt uppgåfve sin allians med Frankrike för att i stället sluta sig till de allierades led. Om nu äfven den sistnämnda punkten ej skulle vara så synnerligt svår att genomdrifva, vore likväl afträdandet utaf Norge för Danmark särdeles smärtsamt. — — — Erhållandet af Norge var likväl målet för alla kronprinsens sträfvanden, och han hade förklarat, att så snart detta land blifvit med Sverige förenadt, skulle det ej komma att betraktas såsom en koloni utan för sina hamnar få åtnjuta samma rättigheter som den cimbriska halfön och dessutom erhålla fullständiga politiska friheter. — — — I Sverige sväfvade man under hela månaden till den 23 uti fullkomlig okunnighet om hvad som tilldrog sig, då vintern hade blifvit ovanligt sträng och icke allenast öfverfarten mellan Ystad och Stralsund hade upphört utan äfven densamma uti Bälten blifvit omöjliggjord. — — — Genom rykten från Köpenhamn hade man likväl erfarit, att konungen af Danmark försökte församla så många trupper