och prins Kristians armé är innestängd. Framför Fredrikshald hafva vi också lidit förluster, och Silfverstolpe vid
skaffa pengar. — — — Vi voro då herrar öfver hela vänstra sidan af Glommen från Öjeren till Fredriksstad, generalerna Cederström och Vegesack befunno sig vid Askim och general Hederstierna vid Grönsund. — — — Sedan general Vegesack genom spioner fått veta, att största delen af de trupper, som funnits i trakten af Kongsvinger, blifvit återkallade för att lämna undsättning åt Moss, satte han sig i rörelse för att förjaga de fientliga trupperna från Trögstad. Han gaf befallning till angrepp och fick understöd af general Boije och den utaf general Cederström kommenderade kåren, men norrmännen drogo sig genast vid svenskarnes annalkande tillbaka, förutom två tusen man under öfverste Stabell, hvilka försökte göra motstånd för att försvara ställningen vid Trögstad, som dock snart blef intagen, hvarefter fiendens trupper retirerade emot Blakjer; vår förlust var vid detta tillfälle mindre betydlig. — — — Den 14 augusti försvarade generalen grefve G. Mörner öfvergången vid Kjölberg, hvarest hans öfverstelöjtnant vid Östgöta grenadierer har blifvit svårt sårad. De svenska trupperna återställde den bro, som fienden hade upprifvit, samt gingo öfver Glommen i trots af densammas ifriga motstånd och dref honom tillbaka. Våra trupper få mycket beröm för sitt uppförande vid detta tillfälle; vi gjorde åtskilliga krigsfångar, men vår förlust blef ganska betydlig. Grefve Mörner var vid detta tillfälle sjuk men förde dock själf i början befälet, ehuru han genast därefter nödgades öfverlämna detsamma till öfverste Haij. Kronprinsen ämnade försöka omringa fienden på alla håll och samtidigt intaga Moss och Kristiania sålunda, att, förutom angrepp vid Issebro och Moss, general Boije från Trögstad skulle öfver Hönnas och Höland begifva sig till Fedt, samtidigt med att general Gahns kår marscherade till Kongsvinger och Blakjer. Därefter skulle general Boije försöka att hastigt gå öfver Glommen samt bemäktiga sig Kristiania. Det var meningen, att amiral Cederström samtidigt skulle gå uppför Kristianiafjorden och intaga passen vid Moss. Själf ämnade kronprinsen tillsammans med fältmarskalken Essens och de öfriga generalernas divisioner marschera direkte emot Moss för att tvinga prins Kristian att gifva sig, sedan han från alla håll blifvit omringad utaf en öfverlägsen truppstyrka. Det var också meningen, att en truppafdelning skulle marschera emot Bergen, hvilket dock gick om intet med anledning af de förslag, som utaf prins Kristian blefvo till kronprinsen framställda. — — —
