att han saknar både militär och administrativ skicklighet, och han har höljt sig med skam att på detta sätt öfvergifva sitt fosterland.
Moss, så att man på afstånd kunde höra kanondundret och gevärssalvorna. Striden närmade sig alltmer, under det underhandlingarna pågingo, hvilket hördes utaf de allt tydligare kanonskotten. Då allt var färdigt till underskrift inträdde prinsen nöjd och glad i rummet och trodde sig blott behöfva ratificera, men då de båda generalerna förklarade sig ingenting kunna uträtta utan att först hafva fått hans skriftliga afsägelse, blef han förlägen och vägrade att lämna denna. Under tiden hörde man allt tydligare, huru striden närmade sig, hvaröfver prinsen blef förskräckt, och då generalerna förnyade sina framställningar samt framhöllo för prinsen, hurusom han genom sitt dröjsmål blottställde många tappra människors lif, svarade han dem: »Men, mina herrar, huru viljen I, att jag skall hafva tillfälle till eftertanke och kunna fatta ett beslut, då jag hör kanondundret och huru våra trupper äro uti handgemäng; under sådana förhållanden är det alldeles omöjligt att hafva några rediga tankar, hvarför jag måste anhålla, att ni behagade låta striden upphöra för att vi i lugn och ro må kunna få öfverlägga.» De svarade honom, att detta ej stod uti deras makt, förrän konventionen vore underskrifven, och tillade: »På det att fientligheterna genast må upphöra, behagade eders kunglig höghet vara så nådig att underteckna detta och gifva oss eder afsägelse, vi skola då genast afsända befallning om stridens upphörande.» Prinsen fann sig då nödsakad att efter deras diktamen skrifva den afsägelse, som jag bifogar och som jag själf har kopierat efter originalet, af hvilket man tydligen kunde bedöma hans sinnesförvirring, ty den var skrifven med darrande hand, och antingen till följd af glömska under denna hans förvirring eller föranledt af någon oärlig biafsikt att framdeles lättare kunna dementera densamma, så hade han uraktlåtit att sätta något datum för den dag, då den var undertecknad, hvilket i alla fall var samma dag, som själfva konventionen underskrefs. Sedan allt var öfverenskommet, gåfvo generalerna Skiöldebrand och Björnstjerna genast befallning om stridens upphörande och återvände därefter till kronprinsen.
Alldenstund kronprinsen önskade att kunna påskynda tidpunkten för riksdagens sammanträdande, hvilken norrmännen kalla sitt
