förefaller verkligen vara meningen, men måste blifva endast oss emellan. Fem kommissarier voro redan i Kristiania, hvilkas utnämning ni troligen redan har eder bekant. Nu har ännu en tillkommit, nämligen statsrådet Platen,[1] hvilken, som ni vet, varit skickad med ett bref från kronprinsen till prins Kristian och som nu äfvenledes befinner sig därstädes.
- ↑ Drottningen skrifver i sina memoarer under oktober månad 1814: — — — — Sedan baron von Platen varit fjorton dagar hos prins Kristian, skref kronprinsen till kungen, och begärde att äfven han skulle utnämnas till kommissarie förutom de fem andra, för att man skulle kunna tillgodogöra sig hans stora kunskaper och hans skarpsinnighet. Man trodde allmänt, att grefve Essen, som endast lofvat kronprinsen att stanna i Norge ett år, skulle komma att efterträdas af baron von Platen, som sedan lång tid tillbaka hade relationer där uti landet, men troligen önskar Platen det icke själf på grund af det arbete han har med Göta kanal; han skulle dessutom icke på ett värdigt sätt kunna fylla platsen, och ägnar sig föga till att civilisera detta land emedan hela hans uppträdande är såsom en sjömans och han saknar all insikt uti förvaltningen samt har varit tvungen att utgå ur statsrådet, därför att han icke alls begrep detta och icke heller passade tillsammans med de öfriga statsråden.
kommissarier, hade misslyckats, dessutom gjorde den fullkomliga bristen på lifsmedel det omöjligt att kunna använda och underhålla några främmande trupper. För det andra önskade han i anseende till den framskridna årstiden få lämna landet, där den långa vistelsen föreföll honom mycket tråkig och där han saknade alla bekvämligheter; för resten hoppades han att ändå uppnå hvad han önskade och framdeles kunna ändra hvad som befanns olämpligt uti den norska konstitutionen samt ansåg därför likgiltigt, huru det för tillfället uppgjordes, bara det finge ett slut. Kronprinsen var allt äfven, ehuru han ej ville låtsas därom, ganska rädd för konungens af Danmark intriger vid kongressen och hans möjliga inflytande på de allierades beslut.
