Sida:Sverige och Norge, 1814.djvu/34

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
32

Vi fingo del af tvenne proklamationer från kronprinsen till fransmännen, den ena var tryckt i Tyskland och redan känd, då kronprinsen lämnade Lybeck, men den var ej undertecknad, den andra var på franska och daterad i Köln den 12 i denna månad, och i densamma igenkänner man vid första läsningen genast kronprinsens stil. Den första är författad af en herr Schlegel, en lärd tysk, som förut varit fru Staël följaktig och som af henne blifvit rekommenderad till kronprinsen, då denne for till Tyskland, för att han skulle hjälpa honom med öfversättningar från de tyska tidningarna, med sådana skrifvelser på tyska, som kronprinsen måste besvara. Det är nog möjligt, att prinsen gifvit honom sitt samtycke till utgifvandet af denna proklamation utan att känna dess innehåll och att han missbrukat ett sålunda lämnadt tillstånd, kanhända också att det varit kronprinsens önskan att uppreta sinnena emot Napoleon och att han därför tillåtit spridandet uti Tyskland och Frankrike af denna skrift, hvarigenom folket uppmanas att icke försvara sig. Denna proklamation är likvisst så uppfylld af bitterhet, att den

    hvar och en, som förföljt oskyldiga och sökt skada dem, som äro olyckliga, själf fallit offer härför. Dock måste man erkänna, att oaktadt kronprinsen är mycket ärelysten, häftig och misstänksam till sin natur, så är han likväl ädel och högsinnad och kan nog icke vara i stånd till något sådant. — — — — — — Prinsen lämnar likväl ett tydligt exempel på att ingen människa finnes, som är fullkomlig, men de svagheter han har äro lätt förklarliga hos en furste, som ej är född till tronen men som till följd af en revolution kommit att blifva därtill vald; man kan också fatta anledningen till hans oro, så länge den från tronen uteslutne pretendenten ännu finnes till, huru litet han än för närvarande också är att frukta. Vare det långt från mig att tänka mig möjligheten af att svenskarne någonsin skulle kunna visa sig så otacksamma emot sin välgörare, kronprinsen, att de kunde kasta sina blickar på detta ännu omyndiga barn, men missnöjet och ombytligheten äro oberäkneliga, och framtiden kan komma att medföra hvad ej för närvarande anses möjligt.