Mars månad 1814.
— — — — — — — — — — — —
Sedan grefve Essen efter att förgäfves hafva väntat general Schmettau till det möte, han föreslagit vid honom gränsen, återvändt till Vänersborg, erhöll han från denne general en kort tid därefter ett bref med anhållan om ett sammanträffande för att öfverenskomma om Norges intressen. Grefve Essen gick genast in på detta möte, ehuru han väl kunde ana, hurudana de förslag kunde vara, som han kunde komma att framställa. Mötet ägde vid detta tillfälle rum i Strömstad. General Schmettau tillkännagaf också, att han vore sänd utaf prins Kristian för att framställa förslag om en offensiv och defensiv allians mellan de båda rikena. Grefve Essen ansåg sig naturligen tvungen att tillbakavisa ett sådant förslag, som utgick från den föreställningen, att de båda rikena skulle hafva hvar sin särskilda regering i stället för att blifva förenade under samme konung. General Schmettau gjorde likväl allt hvad han kunde för att bevisa, huru ärofullt och fördelaktigt det skulle vara för de båda nationerna, om de genom en sådan traktat blefve oupplösligt förenade; man kan icke förstå, huru han kunde tro detta vara möjligt och ens kunde framkomma med ett sådant förslag; han borde väl hafva insett, att konungen aldrig skulle kunna gå in på att afstå från ett rike, som med vapen i hand blifvit vunnet af kronprinsen, hvilken han adopterat till sin son och dessutom äfven högaktade och älskade såsom sin bäste vän. Man misstänkte först, att general Schmettau endast kommit såsom spion, och hufvudsakligen begärt detta möte för att
