Sida:Sveriges Gamla Lagar IX (1859).pdf/111

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs


CII

äfven ön Bornholm hörde, utan ock Halland, hvilket ansågs som ett bihang dertill, samt Bleking, hvilket ursprungligen Svenska landskap hade kommit onder Danmark före den tid, då någon skrifven lagbok kan antagas hafva funnits i Skåne[1]. Man finner ock att under benämningen Skåne i vidsträcktare bemärkelse äfven Halland och Bleking varit innefattade[2]. I allt fall är det lika naturligt att Skånelagen blifvit benämnd efter det mest betydande af de landskap der den gällde, som att förhållandet är sådant med Seländska och Jutska lagarne.

Hvad nu först beträffar den egentligen så kallade Skånelagen, hvilken är tryckt i första afdelningen af detta verk, hafva om denna lagboks, så väl som om båda Selandslagarnes ålder, olika meningar blifvit ytrade, hvilka egentligen varit grundade på den åsigt, att dessa lagar nödvändigt måste hafva blifvit gifna af någon viss Konung. Det har varit en gammal mening, att Skånelagen varit gifven af en Konung Valdemar, och då den äldre Selandslagen antogs vara gifven af samme Valdemar, men med rätta ansågs vara yngre, så är det af denna anledning som Selandslagen, och följaktligen äfven den så kallade Arfboken, i handskrifter ofta benämnes Valdemars nya lag[3]. Hvitfeld antog såsom visst att Skånelagen var gifven af Valdemar I, ehuru han på olika ställen upgifvit olika årtal, då detta skulle hafva skett[4]. Hvitfelds upgift blef först bestridd af K. Ancher i hans skrift: Skulde vel Kong Valdemar den I. have givet den Skaanske og Sællandske Lov[5], der Ancher trodde sig hafva bevist att "den skaanske Lov maa, mestendels i samme Form, som vi har den endnu udi, være skrevet for Valdemar den I:stes Tid”[6]; men sedan öfvergick Ancher till Hvitfelds mening, att Skånelagen är ”skrifven” i nämnde Konungs tid[7]. Schlegel deremot, i en ny Undersögelse i samma ämne[8], antog att Skånelagen ”har lige til Anders Sunesens Tid ikke været andet end en privat Samling af de gamle Kongers ofte modsigende Anordninger, Skaane betreffende”, men att den af K. Valdemar II blifvit stadfästad, och det icke en, utan två särskilda gånger[9]. Att här till granskning uptaga de skäl, på hvilka dessa olika meningar blifvit grundade, anser jag vara öfverflödigt. Jag antager såsom otvifvelaktigt att Skånelagen, äfvensom Selandslagarne, lika litet som de flesta af våra Svenska landskapslagar

  1. ↑ Jfr. min not. 29 sid. XI anförda afhandling, sidd. 23-25.
  2. ↑ Se t. ex. K. Christian III:s recess eller Köpenhamns riksdagsbeslut af 1536, der bland städerna i Schone äfven de Halländska och Blekingska städerna upräknas, hvaremot på ett annat ställe i samma stadga Schaane, Halland oc Blegindt särskildt nämnas. K. Rosenvinge, Gamle Danske Love, IV. sidd. 160, 171.
  3. ↑ T. ex. i cod. 27, sid. XLIX ofvanför.
  4. ↑ Se Anchers jurid. Skrifter, III. s. 83.
  5. ↑ Tryckt 1765 i Kiöbenhavnske Selskabs Skrifter, IX. sidd. 50–83, och sedan, med titel: Undersögelse, om Kong Valdemar I. har givet &c., bland Anchers jurid. Skrifter, III. sidd. 77–132.
  6. ↑ Jurid. Skrifter, III. sid. 109.
  7. ↑ Lovhist., I. sid. 47; Jurid. Skrifter, I. sid. 74.
  8. ↑ Först tryckt i 4:de bandet af tidskriften Astræa, och sedan bland Anchers jurid. Skrifter, I. sidd. 220–275.
  9. ↑ Anchers jurid. Skrifter, I. s. 243, 255.
Hämtad från ”https://sv.wikisource.org/w/index.php?title=Sida:Sveriges_Gamla_Lagar_IX_(1859).pdf/111&oldid=557570”