jag med flera skäl styrkt att detta capitel är ett senare tillägg i SelL., och att i dess ställe förut funnits stadganden om dråp, hvilka öfverensstämt med Skånelagens, och derfor blifvit af den Skånske afskrifvaren förbigångna. Detta hör för öfrigt ej till frågan om skiljaktigheterna, enär intet blifvit i Arfboken satt i stället för det ifrågavarande capitlet; annars borde alla i Arfboken förbigångna capitel af SelL. upräknas såsom lika många skiljaktigheter. 3:o Då i Arfboken på flera ställen (I. 60; II. 3, 7, 8, 12, 14, 31, 32, 37) förekomma stadganden om järnbörd, talas i SelL. om nämnd. Sådant är förhållandet visserligen i de tryckta editionerna; men hvad handskrifterna af Arfboken beträffar äro stadgandena om järnbörd, hvilka utan tvifvel funnits i den ursprungliga texten, och ännu qvarstå i en del handskrifter, i det ojämförligt största antalet af nu kända handskrifter uteslutna, så att i järnbördens ställe nämnd blifvit satt; och hvad den äldre Selandslagen angår har jag förut (sid. CXXXV) anmärkt att järnbörd utan tvifvel förekommit i den ursprungliga texten af nämnda lag, likasom det är uppenbart att den funnits i Seländska kyrkrätten och qvarstår på två ställen i yngre SelL. Äfven häri ligger således ej någon skilnad emellan Selandslagen å ena sidan och Arfboken å den andra, utan emellan olika handskrifter af hvartdera slaget, likasom förhållandet är med olika handskrifter af Skånelagen. Då olikheten i detta stycke emellan handskrifter af Skånelagen ej bevisar annat, än att stadganden om järnbörd, som qvarstå i handskrifter, hvilka likväl samtliga äro vida yngre än K. Valdemars förbud mot järnbörd, äfven på de ställen, der de blifvit borttagna redan i några af de äldre nu i behåll varande handskrifterna, funnits i den ursprungliga texten af denna lag, så bevisar den omständighet, att dylika stadganden qvarstå i en del handskrifter af Arfboken, till hvars ursprungliga text dessa stadganden derför otvifvelaktigt hört, att de också funnits i den af den Skånske afskrifvaren begagnade handskrift af den fullständiga Selandslagen, om de ock ej finnas i någon nu i behåll varande handskrift af denna lag. Om järnbörden verkligen försvunnit i alla nu kända handskrifter af äldre Selandslagen, så kommer det utan tvifvel deraf, att ganska få afskrifter af denna troligen föga begagnade lagredaktion blifvit skrifna innan järnbörden på Seland blef afskaffad, och i de exemplar som sedan skrefvos, blef järnbörden, såsom redan uphäfven, utesluten. Att ej någon af de äldsta handskrifterna af denna lag numera finnes i behåll, är lika litet underligt, som att inga så gamla handskrifter af den ännu äldre Skånelagen finnas. Att järnbörden qvarstått i den handskrift, som legat till grund för Arfboken, kan ej anses som annat än en tillfällighet, i synnerhet som denna förkortade afskrift af Selandslagen ej är äldre än från början af 15:de århundradet, eller åtminstone ej förr än efter den tiden blifvit allmännare känd; och att den Skånske afskrifvaren ej gjorde ändringar på de ställen der järnbörd förekom i originalet, är ganska naturligt, då hans afskrift ej ämnades till omedelbart praktiskt bruk. Att antaga att järnbörden ej funnits i Selandslagens ursprungliga text, utan blifvit först insatt i Arfboken såsom en för Skåne ämnad bearbetning, skulle
