304 Hælghunamassa Hamna. gons höglid (jfr. Hælghuna mæssu da- gher). U. G. ME.* Helghuna massu dagher (hælghunæ missu dagh, Sk. helghomasso-, hælghu- na dagher, VG.* U. Kk. 10. not. 26.), m. = aldra hælghuna dagher. VG.* SM.* VM.* Sm.* Sk. Hælgb, se Hælgh. Hæli, heli, hæl, n. (af hæla, gömma) eg. gömställe, tillflyktsort. fylghia (bi- um) til huls ok til hælis 1. hæls, allitt.,
- till det ihåliga trä där de satt sig,
ME. Chr. þar skal hafa helg ok h., allitt. G.*, där T. öfvs. har vorheginge. Hall, n. (Isl. heill, hvaraf godu, illu, verstu -lum) förebud, tecken. barn ær föt bæstum -lum, under goda förebud, friskt och helbregda, VM.* Hælla, f. (Isl. hella) häll, flat sten. H.*, där fråga är om en uppstående, likasom upprest, men dock jordfast sten. Halla, f. (af verb. hælla) sluttning, prov. hälla. Se Til hælla. Halla, se Hælda. Halla, v. a. hälla. h. garp niper, bö- ja en gärdsgård ned till marken, U.* Hæller, se Hælder. Hælmninger, m. hær. ripa hem at manne map hær ok h., allitt., o: med ett sällskap af beväpnade män (för att göra rån), VM. II. M. 25: 10; jfr. Hæmp- ning, Hærvirki. Otvifvelaktigt är d. o. d. s. som det i Isl. poesi i bem. af en här 1. en mindre, väpnad skara ej säl- lan förekommande helmingr (troligen af ett försvunnet verb. helma, täcka, be- skydda, hvaraf AS. T. Holl. &c. helm, bjälm, jfr. Rz. s. 280; Ih. Gl. o. hjelm), hvil- ket, sannolikt genom förväxling med det därmed alls icke beslägtade, i prosa vanliga helmingr (af halfr), hälft, någon gång finnes skrifvet helfingr (se Eg. L. P. d. o.; jfr. R-t IV. 319). Hælmninger, för hælfninger, se Half- ninger.
Hælraþ, hælræþ, n. pl. råd l. andra ord l. gärningar, hvarigenom man tillskyndar någon döden, utan att dock själf dräpa l. vid dråpet vara behjälplig. raþa man -þum, VG.* Jfr. Raþa, Raþsbani, Morþraþ.
Hælsingar, hælsingiar, m. pl. Helsingar, det gamla Helsinglands inbyggare (jfr. Hælsingia land i ind. n. pr. vid H.). H.* St.* lagh l. landslagh -gia, H.*, där på ett ställe, utan tvifvel genom skriffel, står hælsingx för -ga l. -gia.
Hælsinsker (för hælsingsker), adj. Helsingsk. öre h. (jfr. Öre), H.*
Hælslæghin, adj. ihjälslagen. SM.*
Hælst, se Hælder. Hælt, se Halda. Hælti, f. (af halter, halt; Isl. helti) halthet. H.* Hælvan, f. förmodan om nära före- stående död. liggia i -num, ÖG.* Hælviti, n. (af hæl, död, och viti, straff) helvete. VG.* Hælagher, se Helagher. Hæmd (hampd, hemd; hefnd, Sk.), f. 1) hämnd. VG.* ÖG.* G.* oræt h., olag- ligt sätt att hämnas (jfr. Hæmna), U.* SM.* VM. II. Kg. ind. 1; H. Kg. ind. 1. ræt h., Sk.* eptir -dum leta, söka tillfälle att hämnas, U.* 2) straff. VG.* kunung- lik h., U. SM.* konungs h., St.* Chr.* Hæmiliker, se Hemeliker. Hamna (hampna, hemma; hæfnæ, Sk. præs. -nir; part. pass. n. hæmt, SM.* impf. dep. hæmndis, hæmdis), 1) v.a. häm- nas. h., abs. VG. II. Add. 5: pr; 7:11; ÖG. Dr. 3: 1; U.* SM.* H.* G.* h. piufs &c. VG. I. O. 2; II. Add. 5: pr. h. a man, SM.* VM.* h. a annan en þæn sum gærp 1. gærningena giorbe, VG. II. O. 1: 9; Add. 5: pr. h. at manne, h. ofna böter buthna, Sk. h. refsingar, se Ræfsing. 2) -nas, v. dep. hämnas. h., abs. VG. II. Add. 7: 10, 18; ÖG. Eps. 2: 1; 7: pr; Dr. 9:1. h. Digitized by Google
