Sida:Sveriges Gamla Lagar XIII (1877).pdf/751

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs


687
Valrof — Vander.

si corpus occisi vestimentis suis vel armis, quod crimen valruf in lingua patria nominatur, accusetur aliquis spoliasse. Enligt JutL. III. 24. är det valrof om man rövær af then thær dræpen ær æntigh klæthe eth vapn et silf æthæ penning of han hafthæ thæt a sik. I första delen af d. o. igenkännes Isl. valr, collect. de fallne i strid, hvaraf vi hafva orden valplats, valhall; och att rof, hvaraf röfva, eg. betyder kläderna som tagas från någon, finnes genom jämförelse med andra språk; så kommer Lat. spoliare af spolia, eg. kläder som tagas från en slagen fiende, AS. reafian af reaf, Fr. derober af robe, It. rubare af roba, Sp. robar af ropa; jfr. Gr. RA. s. 635. I Legg. Baiuv. XVIII. 3: 1. läses: de vestitu utrorumque (läs mortuorum), quod valaraupa dicimus, si ipse abstulerit qui hos interfecit, dupliciter componat, där valaraupa skulle betyda den dödes kläder, men orden quod v. dicimus hade rätteligen bort följa efter interfecit, och quod måste i allt fall hafva afseende på gärningen, och kan ej syfta på vestitu. I AS. lagarne, Legg. Henr. I. cap. 83, är det tydligen brottet som menas, då det säges: weilref dicimus si quis mortuum refabit armis aut vestibus aut prorsus aliquibus, aut tumulatum aut tumulandum; hvaraf synes att icke blott borttagandet af kläder och vapen, utan äfven af andra ting från en död, obegrafven l. begrafven människa, varit inefattadt under benämningen weilref; och bör äfven anmärkas att ist. f. o. refabit, som finnes hos Lambardus (Αρχαιονομια, Cantabr. 1644 s. 209) orätt slår resabit hos Wilkins; det uppenbara felet hade blifvit af mig anmärkt i gl. vid ÖG. (1830), men qvarstår hos Schmid, die Ges. der Angels., 1832, I. s. 265; först, så vidt jag vet, i de af B. Thorpe 1840 utgifna Ancient laws and institutes of England är felet rättadt, och numera har rättelsen influtit äfven i 2:a uppl. af Schmids samling (1858). Af det som nu blifvit anfördt följer att o. valrof ursprungligen kunnat betyda den dödes kläder, men därifrån har öfvergått till bem:en af klädernas borttagande, och slutligen till den vidsträcktare bem:en af ett (äfven begrafvet) liks plundring i allm. Jfr. ÖG. Addenda s. 401.

...