Sida:Sveriges Gamla Lagar XIII (1877).pdf/801

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har inte korrekturlästs


737
Vætti — Væþ.

-ta i, jag eger (den omtvistade saken) och du har icke minsta del däri, edsformulär, VG.* ingin skal . . nokot -ta &c. VG.* þe fa æy vattæ, þa vet rep ikke vætæ, han havir ækki vætte lönt, summum staþum (n. taks undan) ækki vætæ, han skal . . ækki vætta hava æi sit . . ok ækki vætte annat, Sk.* — Isl. vættr, väsende, ting i allm., brukas äfven i förbindelsen ækki vætta, alls inte, i hvilken bem. äfven vætta utan negation förekommer, annars vættki; jfr. N. inkje vetta, ingen ting, litet vetta, ganska litet, ikkje myket vetta, ej särdeles mycket (A-n o. vett); äfven i vårt allmogespråk brukas int vätt, lille vitta (Rz. s. 832, 833), och af samma ursprung är utan tvifvel det D. bitte (möjligen tillkommet genom falsk härledning från bid), såsom: ikke en bitte, ”en lille bitte mand” (i en bekant visa); i D. allmogespråket förekommer bitter i bem:en liten, och af samma ord brukas hos oss, likasom i D:n, en superl. då man säger: icke det bittersta, ɔ: det aldraminsta. — Jfr. R-t II. 77, 78.

...