Den här sidan har inte korrekturlästs
Bihang.
Afata. R-t (II. 417 not.) förutsätter felskrifning på de anf. ställena i VG., och anmärker att ”denna kan ha varit af annat slag”. Af hvilket slag felskrifningen kan hafva varit, uppgifves dock ej. Att af uatæ är skrifvet för af fatæ l. a fatæ är likväl icke besynnerligare än att t. ex. awræþ är skrifvet för afræþ i U. J. 10; och att författarne af VG:s yngre codex så ansett det, är klart, ehuru i den hs. af denne codex som nu finnes, står afat, hvarvid ej annat är att påminna, än det som här s. 10 är anmärkt. Att af fat, a fat uppkommit det yngre ordet fattas, kan ej vara tvifvelaktigt; men om stammordet är adj. fair, få (Isl. sing. fár, n. fátt), är en fråga som icke behöfver här upptagas.
