Sida:Swenska Sprätthöken-1740.djvu/117

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer

sig hem åt igen, och ei underkasta sig många förtretligheter här, hwarest han är owan at lefwa, och Folcket ännu mycket mer owana at se en så ohöfsad sälle; Kiära Lotta lät honom komma in.

FRU LOTTA.

Jag åtlyder giärna min Fars befallning.

AMMIRAL ENTERFELT.

Det är wäl, det är wäl, hör Måns, gå och bed Junker Torbiôrn komma in.



Siette Inträdet.

Alla de förrige, JUNCKER TORBIÖRN, TRULS MÅNS.

JUNK. TORBIÖRN.

Huru? är denne öfwersittaren här också, jag glömmer intet huru han wille tåpprida mig i jånses på Cofs-huset, som de kallat, han törs fuller wara så dristig på kiöpet at löpa efter Frun i huset här, jag skall betala dig din utlänninge du.

AMMIRAL ENTERFELT.

Juncker, Juncker, war intet så häftig, jag hoppas ingen har giordt Er emot här.

JUNK. TORBIÖRN.

Giordt mig emot! Herr Ammiral? Jo jag tror denne yfwige Påfogelen, som står här, har wist giordt mig emot, han wille så godt som kiöra ut mig sidst på ett ställe där jag betalte mina pengar, så wäl som han.

TRULS.

Ja skam få mej, giorde han icke, Herr Arsnal, jag hisnar ännu när jag täncker på hwad hop penningar som han wräkte bort där, och ändå för bara skarnet wet ni.

LARS LUSTIG.

Tig din lymmel när bättre folck talar.