nog, at han är din halfbror, til at wara wälkommen: at jag påminner mig rätt, så måste jag hafwa sedt honom i min barndom.
Kan min Ängel minnas sin barndom och hwad som då sig tildragit? Åh det wore min san mycket; Och har likwäl sedan blifwit en mycket ärbar Fru och är nu en diupt sörjande Enkia. Lät mig si; efter en helt noga tidräkning lära dock alla dessa omskiften i hennes stånd hafwa tildragit sig innom tre långa år, sorge-åhret inräknadt, som jag hierteligen önskar henne lycka til at nu hafwa slutit.
Du har rätt min Fiken, jag war bara barnet när jag på min Fars befallning samtyckte til at taga en man, utan at jag wiste hwad det betydde, jag lärde det dock alt för snart, ty den knaruge gubben, som jag måste erkiänna för Herre och husbonde, märckte, ei mycket långt efter bröllopet hwad galenskap han giordt i det han tagit sig en alt för ung hustru, för sina åhr, han wardt derföre ånger kiöpt, sedan swartsiuk, och sidst så kraslig, och så förtretlig, och jag derpå så mieltsiuk och melancholisk, at endera af oss nödwändigt måste troppa af, til at giöra den andra lyckelig och nögd. Min gamla gubbe war så obligeant at resa förut, och har nu lemnat mig i possession af all sin Egendom, hwarföre jag likwäl har orsak at tacka min Fars försichtighet, som brachte min pickhågade ålderstigne friare at för brölloppet testementera mig alla sina rikedomar, hwilcka, oss emellan sagt, min Engel, äro mycket ansenlige.
Så at nu min kiära Fru Lotta, är kort sagt, en
