Nej kiära giör så.
Si nu då, (Ser stint på henne.)
Grefwe Hurtig håll nu färgen.
Huru kan du wara så förtretlig. (Skiuter henne ifrån sig.)
War det där, som skon klämde, min puppa lilla, åh du må rätt så wäl tilstå hwad du ej kan dölja, du är kiär min hiertunge, ärbarmeligen kiär.
Hwarföre må jag ock icke uppenbara dig min swaghet? har jag dock sedan wår första bekantskap aldrig hållit något hemligt för dig, ja jag skall säija dig alt min hiertans Fiken, jag älskar Grefwe Hurtig, han älskar mig igen, och oss selas intet mer än min Fars samtycke at giöra oss bägge lyckelige.
Har min wän warit länge bekant med honom.
Ej längre än sedan jag kom hit til Stockholm, hwilket är ungefär fiorton dagar sedan.
Jag önskar dig lycka, men tyckes dock för en så kort bekantskap, så har - - -
Min Fiken lilla, det är bäst at giöra fort hwad man ämnar giöra.
