Åttonde Inträdet.
SARA, Juncker TORBIÖRN Ränterik, TRULS ända fram.
Hon kunde fuller stiga up likwäl det wåpet när förnämt Folck kommer in til henne.
Om jag kiänner krutet rätt jag, Juncker, så trå wali mej hon gier många goda ord, och det har jag sagt Er förut.
Få mig skam får jag dig man en gång i mina klor jag, skall du intet bli så miuk som du nu är styf, om jag heter Torbiörn elljest, (Til Frun.) Sitten i fred wälborna Fru.
Hwem är där? si, jag ber honom om förlåtelse min Herre.
Ni må så wäl kalla mig Munser som Herre, jag kiännes wid ingendera, Jag heter Juncker Torbiörn, min Far hette Juncker Torbiörn Torbiörnsson af Stollebo, och så ha wi heta från Far til Son, alt sedan Kong Orres tid, Jag har Sextusende Daler Silfwermynts bonde-ränta, ren god bond-ränta, min Fru här är min Jorde-bok, med by och bonde, och hwar ränte-Persedel. (Tar upp ett hoprullat Papper.)
Min Cammererare förstår sig bättre på alt detta än
