III. ACTEN,
Första Inträdet.
CHAMPAGNE i sina gamla och wanliga kläder.
Lät mig si, hwem skulle jag wäl wara nu. (Slänger benen åt den ena sidan af Theatren, och förställer sin röst något groft.) utan twifwel Lars Lustig. (Slänger benen åt den andra sidan och förställer sin röst annorledes.) Min Herre Lustig, ni a juga som en skälm ma foi. (Slår sig sielf en örfil, och slänger straxt derpå åter benen til den andra sidan.) Hör Monsieur Champagne, fast du är Fransos, så får du wäl weta hut för alt det, där har du din örfil igen, (Slår sig en örfil på andra kinbenet, slänger åter benen åt andra sidan och grinar illa.) ai ai du wara förbannat tunghänt, din grymma Swenska du; (Sätter sig mitt för Theatren, och talar med sin wanliga röst.) Men hör du Munser Lustig, och du Munser Champagne, jag will intet weta af något slikt krakel, hör I det, I måste förlikas Era bälghundar, embrassez vous cocquins, (Lägger bägge armarne i kors om hwarandra.) fort bien, (Springer up igen.)
Ni sku weta kiära wänner, at desse twå tokar, träta och slåss om min hederwärda Person, och om hwilcken deras namn jag skall bära, men jag fäller en högrättwis dom i saken, och förklarar, det jag will hellre wara en Swensk narr, än en utländsk Pickelhähring, samt at hädanefter och i ewärdeliga tider, mitt namn, är blir, och wara skall, Lars Larsson Lustig, hwar med Parterne kunna taga deras afträde, (Springer så åt den ena sidan och bugar sig, och edan åt den andra sidan, samt ställer sig sist mitt för Theatren.) gå nu Era
