(Går ännu af och an och sjunger.
Grefwe Hurtig, Grefwe Hurtig, så lustig, och ändå på nyckter maga.
Ah parbleu! mon Cousin, (Springer och famtar honom rätt hårdt.) à la mode de Paris ma foi.
Sachta sachta Grefwe, wi famtas och kyssas intet så häftigt här i Swerje som i Frankrike; men wi menat likwäl mycket uprichtigare, ja jag skall be Er min kiära Cousin, at när en annan gång Ni giör mig den ähran at hälsa på mig, det må ei komma tillika Er i hufwudet at wilja aldeles krysta anden ur mig, och at pudra ut synen på en, à la mode de Paris ma foi.
Je vous demande pardon, mon Cousin, je ne vous ai pas vu.
Tala Swenska Grefwe Hurtig.
Jag hoppas min Cousin har intet redan glömt sin Fransyska som han lärde i Paris.
I wet Cousin at jag war alt för kort tid i Paris at kunna lära något där, dessutan hade jag lärt så mycket af Fransyskan och af andra främmande Språk, som jag behöfde förr än jag reste ut, men jag brukar dem alla som min kappa endast i nödfall, mitt Moders-mål har altid förträdet hos mig.
