Sida:Swenska Sprätthöken-1740.djvu/62

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
SARA.

Grefwen är der ute Ers Nåd.

FRU LOTTA.

Bed honom komma in; (Til Fröken Fiken.) Jag tilstår min Ängel, at när jag hör Grefwen skall komma, jag wäl kiänner återkomsten af min swaghet, men ei på långt när så häftigt som tilförende, jag swär dig at det är sant, men kan ei utgrunda hwad sådant kan betyda, om icke det som jag hört, at wi naturligen längta efter, hwad wi tro swårt at bekomma, men at när swårigheten är borta, längtan minskas, ja omsider stannar, jag, säger intet mer, men få si hur det går.


Siette Inträdet.

FRU LOTTA, FRÖKEN GLADLYNT, GREFWE HURTIG.

GREFWE HURTIG.

Ma charmante Cousine, jag beder om förlåtelse, at jag intet kiände Er, sist jag hade den ähran at se Er, eller wiste den lyckan jag hade at wara Er så när skyld, jag kiände dock, at det war något i blodet som kom mig at kiänna ett je ne sçais quoi, som man säger i Frankriket.

FRÖKEN SOPHIA.

Åh här i Swerige säger man Grefwe, at när man kommer i ett huus, så wiser man första höfligheten åt Frun deraf, för det öfriga så har jag altid wetat, at som mig