Sida:Swenska Sprätthöken-1740.djvu/72

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
BERTIL.

(Kommer in med ett lagom bränwins glas, och will gifwat åt Juncker.)

JUNK. TORBIÖRN.

Dra nu ända til blåkulla din utbasade tyfpoike du, kallar du detta en sup, ja kan knapt wäta en tand på mej dermed, spring i flygande säijer jag, säijer jag, efter ett större glas, eller skam få mej ska jag icke så skafwa up öronen på dej at du aldrig ska glömma Juncker Torbiörn.

BERTIL.

(Kommer in med ett tomt ölglas, wiser Juncker och frågar.)

Är detta stort nog Juncker?

JUNK. TORBIÖRN.

I knappesta laget Poike, skynda dej hit dermed.

BARON STADIG.

Hwad roar ni Er med på landet Juncker?

JUNK. TORBIÖRN.

Ni är förbannade frågwisa godt Folck här i Stockholm, märcker jag; Jag äter, dricker och sofwer, besöker mina grannar, de besöka mej, wi dricka öhl och bränwin tilhopa ja stundom ett glas win med ska ni weta, jag röker min modiga pipa tobak, jagar ibland, stundom fiskar, slår mina drängar, kräfwer in mina Räntor, och så äter dricker och sofwer jag igen, hwa ska jag annat giöra?

BERTIL.

(Kommer in med glaset.)

Si här Juncker.

JUNK. TORBIÖRN.

(Smaker på bränwinet.)

Ja wassfammicken, det är utande godt, min Ingri där hemma, bränner fuller omycke skiönt bränwin hon,