(Springer til dörren, och ropar til de andra i Caffé-huset.)
Kiära Herrar ni har sedt hwad Juncker här har haft, ni har och hört hwad jag fordrat af honom, hielp mei at få min betalning, eller slår husbon armar och ben af mej.
Hör Juncker ja ser ni är främmande här på orten, men hwar ifrån ni ock kommer, så lär man måst betala hwad man niutet. Ni har fådt, hwad ni har begiärt, det är intet gåssens fehl, at ni brände Er, eller at ni begiärt en Er obekant drick, ha ni warit mindre ifrig, så ha ni intet slagit sönder skålen, som wärckeligen kostar, hwad han fordrar för henne, och wi betahla alla hwar dag så mycket för en Sup ratafia, som han begiär; (Frågar de öfrige.) är icke detta alt sant go Herrar?
(De swara alla) Jo det är så, Herr Baron.
Tro dej böln, du tör inte wara så god at narras med du, men hwad tusend pocker hade jag at giöra här, det war dit uptog Truls, du will altid näsia i alla hål, (Til Baron Stadig.) Ja det må så wara Herr Baron, som jag hör de kalla Er, efter en så wacker man, som ni, säijer, at jag måste betala half-Siette Carolin, så är Juncker Torbiörn intet mas eller, at han icke förmår komma ut med de halförarne, jag har fuller betalt så mycket för en gång, och har råd der til med, om ni will wetat. (Tar utur sin böxsäck en gammal strumpa, hwari han har pengar, och räknar ut half-Siette Carolin, gifwer åt gåssen.
Kiära Juncker, litet driks-pengar åt stackars Bertil,
