kan tro, och warit sådane kiempar at de äfwen i grafwen blott med deras namn ännu skrämma wissa Nationer.
Ni förstår mej intet rätt Herre, jag skiäms intet för det jag är Swensk, ja jag tilstår mej äfwen altid hafwa haft derföre mycken heder och distinction i främmande länder, jag will å intet beta mina landsmän den hedern at ha med framgång fördt Eld och swärd kring hela Europa, ja jag har sedt många beklageliga teckn deraf på åtskillige orter dem jag besökt, men kroppens styrcka och ett frisk gå på, är ju intet alt som fordras hos stora män?
Nej det fordras wist mer, och det mera har funnits i så stor fullkomlighet hos wåra Swenska, at ingen Nation underståt sej at dem sådant disputera, kieck wärja och en klok penna, mandom och försichtighet, ha warit egenskaper som uti wårt kalla aflägsne Swerige stådt i ett jämnare och waracktigare flor, än uti alla öfriga Länder uti Europa. Och ehuruwäl wi aldrig förr än nu på några år, ty wärr, slagit oss på en främmande frihet, så ha wi dock med wår redlighet och warsamhet så begått, at man då trodt oss wäl och intet saklöst understådt sig at bedra oss.
Jag will medgie alt detta, Herre, men består alt det nöije wi höra önska oss deri, at antingen kunna slåss å rifwas, eller ock at bry wår hierna med diupsinniga anläggningar uti stats saker, är intet menniskian också född til ett angenämt umgänge, innocenta tidfördrif, inbördes politesse, å en wiss artighet i alt sitt wäsende, hwar finnes alt detta här i Swerige?
