Wänta wänta Cousin, har I retat mig, så skall I ock, sur mon honneur, intet slippa för än jag öfwertygat Er, at hwarken ett blått åsyn ett litet nigande eller några höfliga ord gifwit mig en inbillning, som I tror wara ogrundad, non, mon Cousin, une declaration en forme ma foi, Flickan har rent och rundt ut, tilstått at hon älskar mig.
Skryt, idel skryt, à la mode de Paris ma foi, lät mig gå Grefwe.
Nei du skall bida, Cousin Stadig, antingen du will eller intet, til des jag sagt dig at en ung äncka, skiön, och rik på kiöpet, kom wid pass för fiorton dagar sedan från landet hit til Stockholm, at jag blef af en händelse bekant med henne, at jag stälte mig straxt kiär, attaquerade hennes hierta en forme, och hotade det samma med storm, at då straxt chamade slogs, at wi nu hålla på at capitulera, och at jag derföre til at wara så mycket närmare fästningen och at förekomma all surprise, nu har hyrt mig desse rum här på Nygatan mitt emot min hiertunges quarter dit hon flytt för åtta dagar sedan.
Jag märcker Cousin, I har angripit Er Sak, som en förfaren Krigs-man; men har I ock sedt Er wäl före, at ej någon fördåld mina springer, som torde lyfta i hastighet Er och alt Ert hopp i luften? Far wäl.
Kan nu någon annan än en ram Swensk, ja ändå en af det dummaste slaget, wara så litet curieux, tänck han
