wijka hijt eller tijn/ gud skal tijn saak wel vtföra/ j tino lande blijff och bo/ ther bruka tich j een san tro/ ther scal han tich wel födha
Ee hwad tich gud åleggia kan/ ther lät tu tich åtnöya/ tijn hiertas bön tå hörer han/ än doch han synes thet dröya/ befala gudi allan tin wegh/ och itt fast håp til honom dregh/ titt besta han wel ramar
Tin rett låter han wel komma fram/ och skijna som liuuset clara/ ther the andre komma på skam/ och kunna sich ey forswara/ halt gudi stilla som tich bör/ och war tilfridz som han thet gör/ epter sin helga wilia.
Offuer then man tu haff ey nijt/ then werlden flux med haller/ och är doch then som med all flijt/ på swik och orett faller/ halt vp aff wrede och bitterheet/ at tu ey gör thet gudi är leedt/ och warder them onda lijker.
Utrotas moste alle the/ som haatt och argheet driffua/ men the ther epter herran see/ the skola j landet blijffua/ snarliga kommer thens ondas fall/ at han hädhan förswinna scal/ tu skalt honom ey meer finna.
The milde och spakferdige/ skola landit besittia/ med frögd och gantz frijmodige/ thes rijkedomar nyttia/ lust ock så haffua j myknom fridh/ iw mest then hiertat roor sich widh/ ee hwart sich werlden wrijdher.
Then onde wactar ther nogh vppå/ at han then froma må stielpa/ och honom med argheet epter gå/ doch skal thet ey mykit hielpa/ ty herren moste ther åt lee/ han kan thet nogh betracta och see/ at hans tijd wel snart kommer.
The onde dragha vth sitt swerd/ sin bogha the ock benda/ moot then froma som annat är werd/ the sina
händer wenda/ men swerdet skal en
