wille mich nider stielpa/ mijn sorg mich til förtuiflan dreeff/ ty synd och döden for mich bleeff/ heluetit stod mich öpet
Gud aff sinne barmhertigheet/ sijn ögon til mich wende/ han gaat ey lijdha mijn uselheet/ hielp wille han mich senda/ än doch iach war aff synder full/ war han mich for en fader hull/ och lät sich om mich wårda
Han sade til sin eenda son/ nuu är tijd til forbarma/ faar nidh uti thet synda land/ och löös the fongar arma/ uthaff theres synd och stora nödh/ och frels them aff then ewiga dödh/ och låt them med tich liffua
Sonnen sin fader lydig war/ och kom til mich på iorden/ aff ene iungfru reen och clar/ och är min broder worden/ sin kerlech wille han mich betee/ han togh ifrå mich heluetis wee/ thet iach war plictig lijdha
Han lät utgiuta sitt dyra blod/ och wille sitt lijff ey spara/ hand leed mich thet til syndaboot/ ty må iach trygger wara/ han är mitt hoffuud och höffuitzman/ uti hans dödh mijn synd förswan/ ther är iach salig worden
Han foor ock up til fadren igen/ ifrå thenna werldzens lijffue/ ther wil han wara min mester alleen/ och mich sin anda giffua/ then j mijn nödh scal trösta mich/ och lära mich at kenna sich/ och mich j sanning ledha
Tes wari prijs j ewigheet/ och loff förutan enda/ fadrens stora barmhertigheet/ som oss then nådhen sende/ och niderslogh j Christi dödh/ heluetit synd och dödzens nödh/ hoo kan mich nuu förderffua?
VErldenes frelsare kom här/ lät see at iungfru moder är/ alt werlden må thet undra sich/ een sådana byrd höffdes tich