Och tu barn scal bliffua kallat then högstes prophete/ ty tu warder föregåendes före herrans ansicte/ Til at beredha hans wäghar/ och giffua hans folk salighetenes kundskap/ Med theres synders förlatilse genom wor gudz inneliga barmhertigheet/ genom huilka vpgongen aff högdenne haffuer oss besökt/ Til at vplysa the som sittia j mörkret och j dödzens skugga/ och styra wora föter på fridzens wägh.
Äära wari fadrenom och sonnenom och them heliga anda/ Såsom thet warit haffuer aff begynnilsen och nw och altijd/ aff ewigheet til ewigheet Amen
Luce. j
Mijn siel haller mykit aff herranom/ Och min ande frögdar sich j gudi minom frelsare/ Forty han haffuer seedt til sina tienarinnes ringheet/ ty her epter warda mich alla släcter saliga kallandes/ Ty then ther mectig är han hauffer giort mectig ting med mich/ och hans nampn är heligt/ Och hans barmhertigheet warar ifrå släcte j släcte offuer them som fructa honom/ Han haffuer bedriffuit mact med sinom arme/ och förskingrat them som högferdige äre vti theres hiertes sinne/ The mectiga haffuer han satt vtaff sätit/ och vpsatt the swagha/ The hungruga haffuer han med godh ting vpfylt/ och the rijka haffuer han latit toma bliffua/ Han haffuer vptagit sin tienare Israel tenckiandes på sina barmhertigheet/ Såsom han sagt hade til wora fäder/ Abraham och hans sädh til ewig tijd / Äära wari fadrenom. etc
Luce. ij.
HErre nw låter tu tin tienare fara j frid/ epter som tu sagt
haffuer/ Forty mijn ögon haffua seedt
