Sida:Sweriges Rikes Lag.djvu/127

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
89
Jorda Balk.

och ohindrad besuttit, nyttiadt och brukadt hafwer, at ingen minnes, eller af sanna sago wet, huru hans förfäder, eller fångamän först thertil komne äro.


2. §. Sådan häfd gäller ej i en by och tegeskifte, eller i thes åker, äng, siö, skog och mark, skift eller oskift, utan niute hwar sin del efter öre och örtug, aln och stångtal, eller som thet i hwarje landsort brukeligit är.


3. §. Ej må urminnes häfd gälla uti öppen skog och mark, byar emellan, utan rå och rör eller annan bolstada skilnad. Hafwer man utjord eller urfield, i åker, äng, skog eller mark, med rå och rör, eller gård och wård instängd, eller qwarn och qwarnställe, eller annat watnwärk, eller öar och holmar; ther må urminnes häfd gälla.


4. §. Förebär någor urminnes häfd, som klandrad warder; wise tå med gamla och laggilda bref och skrifter, eller trowärdiga män, the ther om orten wäl kunnige äro, och på ed sin witna kunna, at the hwarken sielfwe weta, eller af andra hördt, någon tid annorlunda warit hafwa. Gitter han thet ej; ware tå then häfd utan krafft och wärkan.


XVI. Cap.
M