gifwe åter så godt, som han thet tog. Ej må lån missfaras.
2. §. Nu nekar man til lånet, och finnes
sedan, at han thet witterliga innehafwer; gifwe thet
ut, och gälde skadan åter, böte ock thertil hälften
af wärdet.
3. §. Ingen må, för egen, eller annars
skuldfordran, hålla thet inne, som han til låns fått, utan
han theri panträtt hafwer, eller med ägarens wilja
nödig kostnad ther å giordt. Sker thet; böte tijo
daler, och gifwe thet lånta åter.
4. §. Säljer, pantsätter, eller bortgifwer
någor, utan ägarens ja och samtycke, thet han lånt
hafwer; betale han thet fullt til then, som lånet gaf,
och böte hälften af thes wärde. Äge ock
långifwaren macht, at lösa thet åter. Finnes swek hos then,
som kiöpte, i pant tog, eller gåfwan fick; gifwe
thet åter til ägaren utan lösn, och böte ther til, som
nu sagdt är. Samma lag ware, ther någor tager
lån i annars namn, och gitter ej sedan wisa, at thet
med hans lof och minne skedt är.
