gierning och upsåt woro, mista högra hand, halshuggas och steglas; och gånge theras gods i löst och fast under Kronan. Gitta the ej skada giöra; miste äntå lif, ära och gods.
2. §. Styrcker eller främjer någor sådant
förräderi med bref, råd eller hielp; ware lag samma.
3. §. Wet man förrädeliga stemplingar å
färde wara, och them ej afwärjer, så mycket han kan
och förmår, eller i tid ej uptäcker; ware ock under
samma straff.
4. §. Nu hafwer man ej the skiäl, thermed
han tiltror sig kunna binda then brotsliga til
gierningen eller upsåtet; tå skal han med all warsamhet,
och utan at nämna personen, gifwa Konungen,
eller någon thes Embetsman, genast redeliga
tilkänna alla the omständigheter, som honom kunniga
äro, at fahran må förekommas, och stemplingen
utletas. Försummar han thet; plichte, efter som
hans brott pröfwes wara. Nämner han någon wiss
man, och kan then ej öfwertygas; straffes som
saken och omständigheterne äro.
5. §. Then, som betrodd är at weta
Konungens och Rikets hemliga rådslag eller slut, i the
ärender, ther å Rikets wård och säkerhet ligger, och
