steglas, och qwinnan i båle brännas. Följer ej död af sådan förgierning; miste äntå lifwet.
2. §. Samma lag ware om then, som å
hwarjehanda sätt förgiftar något, hwad thet helst
wara kan, i upsåt, at thermed skada någon til lif
eller helso.
3. §. Hafwer man tilredt förgift, at någon
ther med förgiöra; eller hafwer man warit i samma
råd och gierning delachtig: miste ock lifwet.
Warder han gripen, innan han gittat fullgiöra sin onda
wilja; böte hundrade daler, eller plichte med kroppen.
4. §. Ingen, eho han wara må, fördriste
sig at sälja något förgift, utan til trowärdig man
eller qwinno: sker annorledes; böte femtijo daler.
Är theraf skada timad; ware twegildt.
XVIII. Cap.
Om Kyrkiofrid, och Rättegångsfrid.
HWar Man äger frid hafwa å wäg til och ifrån
Kyrkio och Rättegång, ehwad han kommer
ur sitt, eller annars mans hus. Then tå dräper,
eller slår honom blånad eller blodwite, at hämnas
