brutit, och plichte han thesutan dubbelt för såramålet, ther sådant theri kommer.
9. §. Rånar man, och med fullt wåld tager
af annan, i hans hus, gård, skiep, å gato, eller å
wäg, något, hwad thet helst wara kan, mer eller
mindre; miste lif sitt.
10. §. Går man i annars trägård, som
stängd är, och tager frucht med wåld, och wilja
ägaren eller hion hans thet wärja; kommer tå slag them
emellan, och sker å ägaren, eller hans hion, sår,
blånad eller blodwite: ther är edsöre brutit. Få the
annan skada; ligge i tweböte, och för
hemfridsbrottet bötes fyratijo daler, som förr är sagdt. Sker
dråp; miste högra hand och lif sitt.
11. §. Nu kan någor af ondsko, eller af
sielfswåld och öfwermod, hugga neder, förderfwa,
eller å hwarjehanda sätt onyttiga giöra, annars
mans fruchtbärande trä, eller sådana, som wid thes
gård til prydnad planterade äro; rätte up skadan
efter mätismanna ordom, och böte för
wåldswärkan å hwart trä tijo daler.
12. §. Rifwer man, utan rätta nöd, med
wåld neder, eller förderfwar annars mans bygnad
eller plank; böte tiugu daler, och för gärdesgård
