LIV. Cap.
Om lägersmål i fästom, och under ächtenskaps löfte.
HÄfdar fästeman sin fästeqwinno; eller häfdar
man mö, eller enka, under ächtenskaps löfte,
och wil henne sedan ej ächta; gånge therom, som i
Giftermåls och Ärfda Balkarna skils.
2. §. Lägrar fäst man ofäst qwinno, eller
låter fäst qwinna lägra sig af ofäst man; böte then
fäste fyratijo daler, och then andre tiugu daler.
Wiste ej then ofäste, att then andre fäst war; plichte,
som för lönskaläge.
3. §. Fäster man sig twäne, och först
häfdar then förra fästeqwinno, och sedan then senare;
böte hundrade daler. Hafwer han först häfdadt then
senare, och sedan then förra; böte femtijo daler.
Samma bot ware, ther någor fäster sig twänne, och
häfdar ej utan then senare.
4. §. Häfdar fäst man then qwinno, som
annan fäst är; böte hwarthera åttatijo daler.