then qwitta mot någon fordran hos borgenären: Finner Konungens Befalningshafwande samma fordring klar, ständig, och förfallen; tå må gäld emot gäld qwittas, så långt then räcker.
8. §. Missräkning är ingen betalning. Ehwar
then finnes, bör then först rättas, och betalning
sedan ther efter ske.
9. §. Hafwer man ej i skuldebref sitt wiss dag
til betalning nämndt; tå må borgenär söka sitt åter,
när han wil, som i 9. Cap. 4. §. Handels Balken sägs.
Doch hafwe Konungens Befalningshafwande macht,
at dag til betalning förelägga, längre eller kortare
efterthy han finner omständigheterna, som i 2. Cap.
4. §. thenna Balk sagdt är.
10. §. Nu är wiss ort nämnd, ther betalning
ske bör; rätte sig Konungens Befalningshafwande
therefter. Är ej wiss ort nämnd; pröfwe tå han,
hwar betalning, å gäldenärens kostnad, ske bör.
11. §. Ingen söke annars mans skuldfordran,
utan ägaren honom sin rätt skrifteliga lemnadt, eller
annorledes thertil lof gifwit.
12. §. Hafwa twå eller flere skrifwit
skuldebref under, med förbindelse, at en för alla, och
alle för en betala; tå äger borgenär för fulla gälden
