Befalningshafwandes utslag lyder. Reser han bort, eller håller sig undan; ther må utmätning äntå ske. Skal wiss wahra utmätas, och finnes then ej; tå bör then med reda penningar, eller med guld, eller silfwer, gäldas. Säger han sig sådant ej äga; styrcke thet, om borgenär så äskar, med ed sin hos Konungens Befalningshafwande, eller hos Domaren i orten, om thet beqwämligare ther ske skan. Sedan gånge lösören i mät, som här efter sägs.
2. §. Hwad gäldenär minst umbära kan,
såsom thet han sin näring idkar med, skal sidst utmätas.
3. §. Ther lösören i mät gå, skola the
wärderas, som the kunna säljas före. Nöjes ej
gäldenär med thet wärde, eller wil borgenär ej godset
ther före behålla; gånge thet til salu, under
offenteligit utrop. Huru med lös pant förfaras skal, sägs
i 10. Cap. 2. §. Handels Balken.
4. §. Ej må något utrop ske, förr än wiss
dag thertil nämnd, och almänneliga kungiord är;
Ej må ock något föryttras, androm til wiljes, och
gäldenär til skada, eller tå allenast få äro tilstädes:
ty skola the yppersta wahror så länge sparas, at
mäste folket samladt är. Pröfwes någon skada timad
wara, af hans egennytto eller wållande, som
öfwer utropen satter är; fylle han skadan, och plichte
som saken är til.
