Sida:Sweriges Rikes Lag.djvu/358

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
220
Rättegångs Balk.

åt, och döme Lagman öfwer them båda. Är thet annat brott, eller sådant, at then brotslige ej med penningar böta må; tå äger ej Lagman thet uptaga.


5. §. Ej må Lagman förr ifrån Tinget fara, än han utslag eller dombref gifwit i hwarje sak, som til honom inkommen är. Sedan sände han in til Hofrätten sin dombok, inom then sidsta dag i Augusti månad åhret thernäst, wid bot, som i 2. Cap. om Häradshöfding sagdt är; och rätte sig i öfrigt efter thet, som ther föreskrifwes. Giöme ock i Landskistan lika lydande dombok, så ock the handlingar, som til Lagmansrätten höra.


IV. Cap.

Huru särskilt Härads och Lagmans ting skal hållas, som kallas Urtima Ting.


1. §.


GIfwes någon skuld för grof missgierning, och faller ej laga Ting snart in; sätte tå Häradshöfding särskilt Ting, och kungiöre thet Konungens Befalningshafwande: Tilsäge ock Kronofogden, at kalla Nämnd samman, så ock them, som nödige äro. Nu kommer almänt rychte up om groft brott, och

finnes