Sida:Sweriges Rikes Lag.djvu/387

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
349
Rättegångs Balk.

genast ske kan. Hwar som tå förfallelös blifwer ute; böte i Kämnersrätten twå daler, i Lagmans och Rådstufwu rätten fem daler, i Hofrätten tijo daler. Kommer han ej tå han andra gången tilsagd är; warde then hörd, som när är, och döme Rätten i saken. Ej måge parterne wid munteligit förhör påstå, eller Domaren tillåta, at thet upskrifwas skal, som redan i skrifterna infördt är, eller til saken ej rätteliga hörer. Hwad som wid munteligit förhör upskrifwes, thet skal för parterna upläsas, om the thet äska, eller Rätten thet nödigt finner: kännes tå parten ej wid thet, som skrifwit är; hafwe Rätten witsord at säga, hwad talat och swaradt war. Wil någor sina ord och mening förklara; thet bör ej wägras: pröfwe doch Domaren, hwad krafft thet äga må.


7. §. Missfirmar någor sin wederdeloman in för Rätta, i tal eller skrifter, med oqwädins och smäde ord, förklenliga tilmälen, eller åthäfwor; böte fem, tijo, eller tiugu daler, eller mera, efter som brottet är til. Går thet å ära mans; döme ock samma Rätt ther öfwer: men wil then, som tilmälet giorde, honom ther til lagliga binda; skiute tå Domaren thet til then Rätt, ther under brottmålet hörer. Talar eller skrifwer någor wanwördeliga

mot
X x 3