samma sak; the måge genom en stemning inkallas, om thet beqwämliga ske kan. Witne må ock i högre Rätt höras, äntå at thet i then nedra ej nämndt warit. Kommer ej witne, som stemdt är; böte i Härads och Kämnersrätt en daler, i Lagmans och Rådstufwurätt tre daler, i Hofrätten fem daler: och lägge Rätten sedan wiss dag och wite före. Kommer witnet ej äntå; lite Rätten å landet Konungens Befalningshafwande til, eller then Kronobetient, som närmast är, at skaffa witnet in: i staden äge Domaren sielf macht ther til.
4. §. Är något witne fierran, eller kan thet
för annan laga orsak ej komma til then Domstol,
ther thet nämndt och godkändt är; tå skal thet i
begge parternas, eller theras ombudsmäns,
närwaro, höras in för närmasta Rätt, ther thet
wistas, i staden eller å landet, alt som thet snarast ske
kan. Är witne siukt; warde tå hemma afhördt.
5. §. Ej må någor, som til witne nämnd
warder, draga sig witnesmålet undan: giör han
thet; hafwe Domaren wåld, at hålla honom
thertil, genom wite, eller fängelse, ther han ej orkar
böta. Then witne påkalladt, betale thy sin
resekostnad och täring, efter thes wärdighet. Sämjas the
ej ther om; lägge them så Domaren emellan, som
skiäligt pröfwas.