3. §. Äro ej the til; tå är sambroder; thernäst halfbroder af fäderne; sedan halfbroder af möderne; och tagen the faderfaders, eller moderfaders råd ther til. Lefwer ej sambroder, eller halfbroder; tå är faderfader giftoman, och näst honom moderfader; thernäst faderbroder, sedan moderbroder. Är ej han til; tå är then, som henne skyldast är å fäderne, eller möderne. Äro the både jämnskylde; ware tå then närmast, som å fäderne är, man och ej qwinna, och tage han nästa skyldemans af mödernet och laga förmyndares råd. Lefwa ej skyldemän, utan förmyndare allena; tå skal han hennes giftoman wara.
4. §. Nu warder twist om giftomanna rätt,
eller synes rätte giftoman ej wara thertil fallen,
eller wälwiljande; Tå förordne therom Domaren,
som han, efter bästa förstånd och samwete, skiäligt
pröfwar.
5. §. Ej må någor til giftermål twingas;
utan bör så qwinnans, som mannens friwillige ja
och samtycke giftermålet fästa.
6. §. Man eller qwinna må ej förr i
ächtenskap träda, än han hafwer fylt tiugu ett åhr, och
hon femton; utan Konungen pröfwar skiäligt, at
lof ther til gifwa.
