hufwudskiäl, och then lag, ther å slutet grundas: men utländsk lag, må ej ther i åberopas, eller fremmande språk brukas. Domaren skal ej gå något mål förbi, som käranden efter stemningen i saken förestäldt, eller swaranden i en eller annor måtto ther emot inwändt, utan utslag ther öfwer gifwa, efter som thet beskaffadt finnes. Ej må han föra i sitt slut något in, som til saken ej rätteliga hörer, eller anledning gifwa til ny rättegång med then, som i samma sak ej stemd, eller hörd är. Om rättegångs kostnad dömes tillika med hufwudsaken, så ock om någorthera parten sig så förgripit, som i 14. Cap. 7. §. sagdt är.
4. §. Warder dom, tå wädiadt är, i högre
Rätt godkänd; ther måge ej the förre skiälen införas,
utan förklare Rätten ther på samma dom för god
och gild. Hafwa flere skiäl sig ther yppadt; the kunna
thertil läggas.
5. §. I alla Rätter skal dom offenteliga
afsägas; å Häradsting så snart then författad är: och
böte parten twå daler, som borto är, tå han
upropas at afhöra domen: Häradshöfding gifwe ock
domen skrifteliga ut, innan han ifrån tingstad reser,
om thet så tidigt äskas, at thet ske kan: giör han thet
ej; böte tiugufem daler, och then böte fem daler,
som ej löser utslag, thet han begiärdt hafwer. I
