Hoppa till innehållet

Sida:Sweriges Rikes Lag.djvu/431

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
393
Rättegångs Balk.

Rådstufwudom, ther hufwudsaken ej går öfwer femtijo dalers wärde, efter thy som i 7. §. sagdt är. I then Stad, ther något särskilt ther om stadgadt är, rätte sig Domaren och parten ther efter.


17. §. Är twist sådan, at then rörer något, som til wist wärde i penningar ej utsättas kan, såsom: ägoskilnad å landet; jords söndrande från bolby; häfd, beswär och last, som ligger å jord, af wägar, fädrift, watuledning och mera; eller hus och tomt i Staden, ther man lider mehn af annan; om utbrytning, eller lösn i gård, hus och tomt tolas kan; om gäldenär må afstå alt sitt gods til sina borgenärer på en gång, och sedan wara för them fri, och annat thylikt; ware wad ther i tillåtit, ehwad thet är emot Lagmans, Kämners, eller Rådstufwudom.


18. §. Hafwa flere del i en sak, the ther äga gemensam talan, och wilja the gå til högre Rätt; gälle ett wad för them alla: Ej må af hwarthera wadepenningar kräfwas. Domaren underwise ock parten, som åt thes utslag ej nöjes, antingen han wädja, eller genom beswär får söka ändring i högre Rätt.


19. §. Wadepenningar behålle Domaren som dömdt, ehwad domen sedan gillas, eller ej.

Biuder
D d d