sökande sina påminnelser i saken hos Konungen in, med the afskrifter, han i Hofrätten undfått; och wederparten tage tå them emot, och sware sedan ther å, then tiugundeandra dagen ther efter, then oräknad, när han sin wederparts skrift anammade. Ej måge thessa parternas skrifter widlyftigare wara, än högst try ark hwarthera, wid bot tijo daler för hwart ark ther öfwer är: och gifwe then, som swarar, sin skrift twefalt in. Ej ware thet tillåtit, at flera skrifter i saken inlägga. Hafwer ej fullmächtig tillika teknadt sitt namn under thet, som inlägges, eller then, som thet eljest för parten upsatt; böte han tijo daler. Missfirmar någor i sina skrifter Hofrätten, eller wederparten; böte efter thy, som Konungen pröfwar brottet wara.
11. §. Hos Konungen skola ej andre bewis
läggas in, än the, som i Hofrätten, eller hos
Underdomaren framtedde warit: utan så är, at the
sedan fundne äro, eller sådane, at the ej kunnat förr
wid handen wara. Hafwer någor list här wid
brukadt; plichte efter omständigheterna.
12. §. Blifwer then, som Konungen söka
wille, med sina påminnelser förfallelös ute, å then dag,
som sagdt är; hafwe sin talan förloradt. Kommer
