icke kan vthleta hwad rätt är, tå skal man giffua honom lös som beklagat är, ther han än woro brutzligh. Förty thet är fast bettre at giffua en brutzlig lös, än pijna och plåga honom som obrutzligh är. Domaren bör ingen plåga med mindre han haffuer vppenbara Skäl och Bewijss före sigh, gör han ther öffuer, så är thet Öffuerwold och Orätt, thet honom icke wäl bekommandes warder.
32. Effter thet at wårt Folck här i Swerige äro
ganske redebogne til at gå Lagh, woro tilbörligit, at
Domaren sporde them til som Lagmän äro, hwad skäl
the weta ther medh, och om the haffua warit medh,
och kende honom obrutzligen, eller och annor Lijknelse
haffua ther til, ther the kunna swäria vppå, och skal
Domaren ingalunda wara för hastig at städia nogon
gå fram at swäria, med mindre han först haffuer
ransakat, om thet är then man, som bör tillåten warda.
33. Ther som Swaranden haffuer skäligen
Bewijs eller Witne för sigh, medh hwilket han kan
nederleggia Åklagarens Klagemål, tå är thet orätt, at honom
lägges äntå ther vthöffuer Lagh före. Förty honom
bör Witne och Bewijss niuta, om the skälige äro och
Domaren kan gilla them. Men ther skälen icke göra
fyllest, ther twingas han til Lagen: Ther man icke kan
