hafwande wara, och synes thet ej å henne; ställe tå borgen, om hon uppehälle af boet niuta wil. Kan sedan pröfwas, at hon thet swikeliga föregifwit, eller föder hon barnet senare, än at thet för mannens arfwinge hållas må; gälde tå åter, hwad hon af mannens lott i boet til födo fått, eller försatt hafwer.
VI. Cap.
At then ej ärfwa må, som annan
dräper.
EJ må någor arf taga efter then, som han med
wilja dräpit, utan ware han och alle therifrån
skilde, som genom honom kunde komma at ärfwa.
2. §. Dör mannen, och lemnar hustru efter
sig hafwande, warder hon, eller fostret, eller både,
af mannens arfwingar dräpne, eller warder hon så
illa hamlad och handterad, at fostret theraf förgås;
ärfwe tå barnet fader sin, och moder barn sitt, och
hennes arfwingar henne. Hafwer modren gifwit arf
ut til mannens arfwingar, förr än hon wiste sig
hafwande wara; bären the thet åter.
3. §. Dräper man sin hustru med wilja,
eller af groft wållande; tå hafwer han förwärkadt sin
