sin rätt lagliga bewakar. Giör han thet ej, eller är ej inländsk arfwinge til; tage tå Konungen, eller then han sin rätt förlänt hafwer, altsammans.
3. §. Nu hafwer then döde skyldemän inrikes;
skifta the arfwet, och kommer ej skyldare utländsk
arfwinge, inom natt och åhr efter dödsfallet, eller
wiser laga förfall; behålle tå then arfwet, som i
handom hafwer, och gifwe ej något ut.
4. §. Är rätter inländsk arfwinge inrikes, doch
så fjerran boende, at han om arfwet ej kunskap
hafwa kan; eller är han utrikes, och kunnigt hwar han
är; tå skal Domaren honom thet weta låta.
Kommer han ej inom natt och åhr, sedan han thet weta
fick; hafwe ther å ingen talan, utan han wiser laga
förfall.
5. §. Nu wet man hans inländska arfwinge,
men ej hwar han är; tå skal arfwet under säkert
förwar sättas til thes han kommer, eller emot full
borgen af fjermare lyftas. Kommer han ej inom tiugu
åhr; ware från arfwet skild, ther han ej laga förfall
wiser.
6. §. Wet man ej hans arfwinge, och kommer
ej bud af honom, eller wiss kunskap hwar han är, eller
kommer han ej sjelf, inom natt och åhr, tå falle
arfwet Konungen til, ther ej arfwingen sedan laga förfall
wiser
