XVIII. Cap.
Hwad then bör i acht taga, som testamente til
godo niuta, eller therå tala wil; och om arfwinge, som thet undandöljer.
HWar som något testamente fått hafwer, ware
skyldig inom sex månader, sedan han gifwarens
död och testamentet weta fick, thet in för Domaren
at upwisa; och gifwe in tillika en richtig afskrift, som
arfwingarna tilställas skal. Hafwer han thet ej i
handom; låte tå Rätten weta, at testamente til honom
giordt är. Försummar han thetta, utan laga förfall;
ware testamentet ogildt. Är han utrikes; niute
samma tid och rätt, som förr sagdt är om inländsk
arfwinge, then utrikes wistas.
2. §. Nu kan så hända, at närmaste arfwinge
hafwer testamentet i sin giömo, och döljer thet undan;
gifwe tå ut alt thet gods, som han således sökt under
sig draga, och skadan åter; böte ock tridiung af
testamentets wärde.
3. §. Wil man klandra testamente; giöre thet
inom natt och åhr, sedan han therom kunskap fick,