sträckt sig dertill, att, så vidt möjligt varit, förskaffa oss kännedom om de till vårt arbete hörande handskrifter, samt att låta samla dem på ett ställe, der de af oss kunde jämnföras med en noggrannhet, som annars, äfven med den bästa vilja å vår sida, ej varit möjlig. Om derför Eders Maj:t af detta prof skulle Nådigst finna att vi utfört det oss anförtrodda värf på ett sätt, som motsvarade de billiga fordringar, hvartill Eders Maj:t af oss var berättigad; om, såsom vi våga hoppas, Fäderneslandets Lagfarenhet, Historia och Språkkunskap i en framtid få skörda några frukter af våra mödor, så är det Eders Maj:t, som äran derför tillhör. För vår del önska vi blott, att vi måtte få ostörde använda våra återstående dagar på fullbordandet af detta och andra härmed beslägtade, äfven angelägna, vetenskapliga arbeten, för hvilka vi sökt förvärfva erforderlig skicklighet. Vi våga i detta afseende med så mycket säkrare tillförsigt hoppas allt hvad på Eders Maj:ts Nådiga försorg ankommer, som en öm omvårdnad om befrämjandet af den högre bildning menniskan vinner genom vetenskap och konst, är en af de egenskaper, som aldrig saknas hos en vis Regent, och som omkring Thronen sprida en oförgänglig, ej, likt flärdens irrbloss, i sanningens dager förbleknande glans. Det allvarliga och uplysta interesse, hvarmed Eders Maj:t och Dess Höge Herr Son täckas omfatta allt, som står i sammanhang med den allmänna bildningen, är oss alltför väl bekant, att vi icke skulle,
