original-handskriften, hvarvid några fel blifvit rättade, men deremot hafva en mängd nya ej blifvit anmärkta, och några vid sjelfva collationeringen tillkommit. Vi vilja anföra några exempel till bevis härpå. I stället för N, II. DrB. 3, läser Vennæsius på 3 ställen A[1], och för Niu, ibid. 10, A III, ehuru bokstafven N på många ställen förekommer i denna handskrift. För E buar, ÆB. 1, har han Huär; för fære, Add. 8, fiere; för fyſt, Add. 9: pr, ſyſt, o. s. v. Hr. Holmbergson utelemnar ordet han (þore vitæ etc.), VS. 14; likaså nampn, O. 2: pr; skal bötæ, Dr. 27; taki (sin lagha lot), Add. 11: 16; sum (han aa halder), Add. 12: 1; tillägger marker efter III, Dr. 32; han efter fællir, Add. 7: 26. Efter orden hwat þeer æru, Add. 11: 16, insätter han börn, som i originalet hör till den på samma blad skrifna slägttaflan[2]. För biþer, O. 1: 13, läser han viþer; för haft ær, Add. 9: 2, haftär; för köper, Add. 11: 5, köp; för tacnum, Add. 13: 1, tvenum, o. s. v. Alla dessa och många flera fel stå qvar i Hr. Brings tryckta uplaga, tillökta med ett antal tryckfel. Att Hr. Bring ej aktat nödigt att försäkra sig om riktigheten af den afskrift, han ämnade af trycket utgifva, kan ej förvåna, då han icke ens der denna afskrift var otydlig, gjort sig besvär att efterfråga huru der stod i originalet[3]. Man kan således med fullt skäl säga, att om Stjernhjelms uplaga utmärker sig genom utgifvarens egenmägtiga
