Den här sidan har korrekturlästs
LXIX
- hafva vi dock, så ofta vi ansett dem vara uplysande, anfört, i anseende till sällsyntheten af dessa författares verk. Från vidlöftiga etymologiska undersökningar hafva vi alldeles afhållit oss. Ännu brukliga, oss bekanta provinsord hafva vi, der vi funnit sådant tjena till uplysning, anfört, till en del ur Ihres Svenska Dialect-Lexicon och Hofs Dialectus Vestrogotica. De i vårt äldre språk så vigtiga allitterationer[1], eller sammanställningar af ord, som begynnas antingen med vokaler eller med lika konsonanter (t. ex. i ordum ok athavum, bönder ok bokarlar), hafva vi öfverallt anmärkt. Motsatta begrepp hafva vi, efter en utmärkt Lexicographs exempel[2], beteknat med )(. I afseende på stafningen af de gamla orden hafva vi sökt iakttaga en viss likformighet, och ej kunnat binda oss vid den, som i texten på hvart ställe förekommer. För att igenfinna orden måste man derför ofta tänka på de bokstäfver som vanligen omväxla, t. ex. a och æ, e och æ, i och y, d och þ, ds och z, o. s. v. Vid de nomina, hvilkas genus vi ej med säkerhet känt, hafva vi satt frågetecken. — Hvad vi framdeles kunna finna att rätta eller uplysa i detta försök, ämna vi att meddela i sista bandet af detta verk.
- Glossarium öfver medeltidens Latin torde, ehuru inskränkt, ej vara utan all nytta. Vi hafva ansett Svensk öfversättning af orden här vara öfverflödig. De förklaringar som
